Jesus, Trump och vädret

Det slår mig att oron inför Donald Trumps tillträde som USA:s 45:e president liknar den oro, som man kan känna inför vädret. Den ombytlighet och osäkerhet som kännetecknar vissa vädertyper och som en av tv:s meteorologer brukar beteckna som ”mycket intressanta”, d.v.s. sällan förekommande och behäftade med en stor osäkerhet om hur de skall utvecklas, kännetecknar också Donald Trumps framträdande som politiker och nytillträdd president. ”Föga presidentiell” karakteriserade Carl Bildt den nytillträdde i ett tv-inslag. Tromber och skyfall är oförutsägbara både till styrka och riktning. Mot den mörka bakgrunden av ett annalkande åskväder framträder tromben som ett högst nyckfullt inslag. Donald Trump är ett sådant fenomen, det tycks alla vara ense om. Därav den stora oron. Samma obehag inför det oförutsägbara kan vi för övrigt också känna inför människor i vår närmaste omgivning, särskilt om de innehar ledande befattningar.

Att tala om vädret brukar vara en av svenskarnas käraste sysselsättningar, särskilt när man inte vet vad man skall säga i sällskap med mer eller mindre okända personer. Jesus talade sällan om vädret. Han hade viktigare saker att tala om. Men när han någon gång gjorde det, hade det en djupare syftning. Till fariséerna och sadukéerna som kom till honom för att sätta honom på prov genom att begära ett tecken från himlen, sa han: ”På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.” (Matt. 16:2-4). ”Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona (Matt. 12:40-41).

Tidernas tecken är Jesus själv. Men tecknet måste tydas och det enda sätt på vilket vi kan tyda det är genom omvändelse och tro. Tove Lifvendahl har i en intressant ledare i Sv.D. påpekat att vi i stället för att ställa oss den oroliga frågan ”Vart är vi på väg?” borde ställa oss frågan ”Vart vill vi?” eller med en fördjupning av det politiska perspektivet: ”Vilket är målet för vår vandring här på jorden? Hur ställer vi oss till Jesu kallelse och inbjudan att följa honom?”

Känn ingen oro,
känn ingen ängslan.
Allting skall klarna.
Gud är densamme.
Vänta och vaka,
allt skall du vinna.
Den som har Gud
skall ingenting sakna.
(Teresa av Avila)