I det fördolda

Askonsdagens evangelium ur Bergspredikan, Matt. 6:1-6, 16-18, handlar inte bara om fasta utan också om andra "fromma gärningar" som allmosa och bön. Det sammanhållande bandet är "i det fördolda". Om du söker Gud i det fördolda, "då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig." Det är lätt att de fromma gärningarna blir ett utanverk "i männniskornas åsyn" utan samband med en inre hållning, som måste kännetecknas av vad som sker "i det fördolda".

Mystikern och skomakaren Hjalmar Ekström skrev en bok om vad som sker "I den fördolda verkstaden". Johannes av Korset ägnar halva det första kapitlet i sin utläggning av "Andlig sång" åt Guds fördoldhet med utgångspunkt från den första versradens "Var har du dolt dig, Älskade?" Om Gud är den fördolde Guden, var finns då den plats, där man kan finna honom? På detta svarar Johannes: "Man bör sålunda veta att Ordet, Guds Son, tillsammans med Fadern och den Helige Ande med själva sitt väsen och sin närvaro fördolt bor i själens innersta. Därför måste den själ som vill finna honom, med känslor och vilja dra sig tillbaka från alla ting och träda in i en djup inre samling inom sig själv, och låta allting för sig bli som om det inte fanns". En bättre formulering av fastans mening står knappast att finna.

Med hänvisning till Jesusordet "Guds rike är inom er" (Luk. 17:21) säger Johannes vidare: "Du själv är den boning där han vistas och den inre kammare och det gömställe där han är dold... Där skall du åstunda honom och tillbe honom... En sak bör du dock veta: fastän han är inom dig, så är han dold". Men om han fortfarande är dold, hur skall man då kunna finna honom? Endast genom att själv dölja sig och bli som den fördolde. "Du måste så gömma dig i din själs inre kammare och stänga dörren om dig, det vill säga stänga viljans dörr för alla ting och "be till din Fader i det fördolda" ... då skall du erfara honom i det fördolda, och du skall älska och njuta av honom i det fördolda, och i det fördolda skall du glädjas med honom, det vill sägas på ett sätt som övergår allt det som kan sägas eller kännas".

Ändock förblir Gud den fördolde, så länge vi är i detta livet. Vi får göra som Mose, dölja oss i bergets klyfta (2 Mos. 33:22) och få skydd av Guds högra hand så att vi får skåda Gud på ryggen (2 Mos. 33:22-23). Att få möta honom "ansikte mot ansikte" (1 Kor. 13:12) är förbehållet det eviga livet. Här lever vi i tro utan att se (2 Kor. 5:7). "Tron och kärleken är de blindledsagare som på okända vägar skall leda dig till den fördolde Guden. Tron, den hemlighet som vi har talat om, är nämligen de fötter med vilka själen går till Gud, och kärleken är vägvisaren som leder henne rätt" skriver Johannes av Korset till sist i sin betraktelse om den fördolde Guden.

Vila i Guds tystnad,

hör du vindens sus?

Tystnaden dig leder

bort från tidens brus.

Vila i Guds tystnad,

helighetens ort.

Änglar dig beskyddar

här är himlens port

Vila i Guds tystnad,

vänta på hans ord.

Ordet ur Guds tystnad

möter vid sitt bord.

Vila i Guds tystnad,

öppna för din gäst.

Herren Gud Treenig

vardag gör till fest.

(S.-B. R.)